Är jag importör eller tillverkare enligt ESPR?

Vad du konkret måste göra

Vad som förväntas av dig

ESPR gör skillnad mellan tillverkaren och importören, och denna skillnad bestämmer vem som har vilken skyldighet. Ett företag som själv konstruerar eller låter tillverka möbler och marknadsför dem under sitt eget varumärke anses vanligen som tillverkare. Ett företag som hämtar möbler från utanför EU och är först med att marknadsföra dem på EU-marknaden anses vanligen som importör. Den som är ingen av dessa — till exempel en part som återför färdigtillverkade möbler från en EU-tillverkare — faller under ett annat regelverk, nämligen distributörs- eller återförsäljareregimen; vilka skyldigheter en distributör eller återförsäljare av möbler har beskrivs där separat.

Tillverkarens skyldigheter (artikel 27)

Artikel 27 i ESPR (Förordning (EU) 2024/1781) förpliktar tillverkaren att säkerställa att produkten uppfyller gällande ecodesign-krav och att produktdatabladen är närvarande, korrekta och kompletta. För ett möbelföretag med 10 till 100 anställda innebär detta praktiskt taget att den tekniska dokumentationen, materialsam­mansättningen och ursprungsuppgifterna för delar måste vara i ordning innan ett möblemang lämnar fabriken. Den som själv producerar eller låter producera under sitt eget varumärke är juridiskt tillverkaren — även om produktionen är utlagd. Den senare punkten återkommer regelbundet hos företag som säljer möbler under sitt eget varumärke utan att själv ha en fabrikshall.

Importörens skyldigheter (artikel 29)

Artikel 29 i ESPR (Förordning (EU) 2024/1781) beskriver importörens skyldighet att kontrollera att tillverkaren utanför EU har gjort sitt jobb: produktdatabladet måste finnas där och överensstämmelsen måste kunna påvisas innan möbeln når EU-marknaden. För ett importföretag innebär detta att det inte kan blindt lita på vad den utländska leverantören medsänder — kontrollen och, vid behov, kompletteringen av uppgifter ligger på importören själv. När en tillverkare som är belägen utanför EU är detta ofta vändpunkten: importören blir i praktiken den första kontaktpunkten för riktigheten av databladen, även om data ursprungligen tillhandahölls av någon annan.

När rollen förändras

Ett företag som börjar som återförsäljare kan genom eget handlande ändå bli tillverkare. Det händer till exempel när ett befintligt möblemang ändras eller förädlas på ett sätt som förändrar dess egenskaper — ett annat underrede, en annan typ av beklädnad med andra materialegenskaper, eller en förändring som är relevant för ecodesign-kraven. Huruvida detta gäller i ett konkret fall beror på exakt vad som förändras; när anpassning av en befintlig produkt leder till tillverkandeskapet går vidare på detta.

Där det går fel i praktiken

Ett antal situationer återkommer regelbundet hos möbelföretag som för första gången ställs inför denna klassificering.

Ett företag låter meubels tillverka på en fabrik i Vietnam eller Kina och säljer dem under ett eget varumärke i EU. Företaget ser sig själv som "bara en återförsäljare", medan rollen enligt lag är den för importör — med motsvarande kontrollskyldighet avseende databladet.

En möbeltillverkare köper delar (ben, gångjärn, beklädnadstoff) från olika underleverantörer och monterar slutprodukten själv. Företaget tror att databladet regleras av underleverantörerna, medan slutansvaret för det kompletta databladet ligger på tillverkaren av slutprodukten — den som monterar möbeln och marknadsför den.

Ett importföretag mottar från den utländska fabriken ett datablade som verkar ytligt sett komplett, men där uppgifter om material är felaktiga eller föråldrade. Eftersom importören inte kontrollerar detta före möbeln säljs, uppstår ett problem som först senare kommer fram — ofta genom ett klagomål eller en kontroll. Om du känner igen dig i detta: vem som är ansvarig för felaktiga uppgifter från en leverantör i databladet beskriver hur det ansvaret ligger.

En privat märkeskonstruktion där en butikskedja ber en tillverkare att producera möbler under kedjan namn. Båda parter antar att den andra är ansvarig för passdokumentationsdata, medan rollfördelningen är fast vad gäller vem som faktiskt räknas som tillverkare. Detta förekommer så ofta att det finns en separat sida om det: vem som måste leverera passdokumentationsdata för möbler under eget märke.

Ett företag säljer via en egen webshop och via en onlinemarknadsplats, och förutsätter att marknadsplatsen övertar passdokumentationsplikten. Det är inte automatiskt fallet; vad produktpassdokumentationen betyder vid försäljning via en onlinemarknadsplats visar var ansvaret ligger.

Vad du kan dokumentera

• Ett internt dokument där det fastslås vilken roll företaget innehar per produktlinje — tillverkare, importör eller handlare — med motivering till det (vem som designar, vem som tillverkar, vem som först släpper på EU-marknaden).
• Avtal med underleverantörer om vem som levererar vilka material- och ursprungsdata, och i vilket format, så att dessa inte saknas när passdokumentationen sammanställs.
• En översikt över alla utländska tillverkare som man samarbetar med, inklusive frågan vem som för deras räkning opterar som importör och tar på sig denna roll.
• Avtalsbaserade överenskommelser med en privat märkestillverkare om vem som levererar passdokumentationsdata och vem som kontrollerar dessa före försäljning.
• En etablerad arbetsgång för kontroll av inkommande passdokumentationsdata vid import, inklusive vad som händer om data saknas eller verkar felaktig.
• Dokumentation av varje ändring av en befintlig produkt, med frågan om denna ändring gör företaget till tillverkare.

Vem som inte fastslår denna rollfördelning löper inte bara risken för ett ofullständigt passdokument, utan även för oklarheter vid en eventuell kontroll över vem som är ansvarig för vad. Vem som är exakt ansvarig för produktpassdokumentationen för möbler ger ramverket för det, och vad som praktiskt sett händer om dessa förhållanden inte är i ordning beskrivs i vad som händer om det inte finns något produktpassdokument för möblerna.